Anja Hodann

Eldorado sitstart/ Vingsand, Norway from Anja Hodann on Vimeo.

The beautiful Diamond

Gamle Örn

 Harbak sunset

Harbak by night

Ingen riktig tävling utan sånt här. Mer sånt vill vi se!!

Och snacka om skönaste isoleringen so far!

Och så herrarna på pallen: Danne Andersson, Björn Strömberg och Jonas Nyström.

Som sagt, första tävlingen på två år. Tyvärr inte så många som deltog, men det fick ändå tävlingsnerverna att slå till. Efter att tillsammans med Mia ha flashat allt i kvalet kände jag att inget var att ta för givet (vilket jag visserligen sällan känner…). Så i finalen fick jag den där positiva nervositeten och vilket ger mig total fokus. Flashade fem problem av sex. Hade kanske velat ha några hårdare problem och sneglade lite åt herrarnas håll, men det var en bra början. Hade det varit hårdare hade jag nog inte orkat mig igenom hela tävlingen. Uthålligheten måste trimmas lite.

Resultat, bild och filmer finns det mer av här:

Resultat 

Bilder 

Film från damernas final

Mera film

Ännu mera film…

Så var det gjort. Anmäld till första tävlingen på över två år!  Svenska bouldercupen  i Eskilstuna på söndag (www.klattring.net). För Boulderbash räknas väl inte riktigt…?

Kom igen nu girls and boys! Häng på nu så att vi blir ett gäng.  Känner jag eskilstunagänget rätt så blir det en bra tävling! Vem är på? Matilda - inga ursäkter nu! Jenny K - ta med bebis och man! Libby - Boston går väl inte upp emot Eskilstuna? Katrin - möhippa, kom igen! Ni starka KC-tjejer (Daniela, Anna, Anna mfl) - jag har plats i bilen! Och Jocke Joker - varför är inte du på listan? Kommer att bli dåligt väder, så det finns inga ursäkter för att hellre klättra ute heller…

Hm, och så återstår det där med att välja klubb. Man måste ju vara medlem någonstans för att få tävla. Någon som har förslag?

En kollega rekommenderade en bok - “Rensa i röran med Feng Shui” av Karen Kingston. Det där med Feng shui behöver man inte haka upp sig på, men den ger en del handfasta tips på hur man kan få lite bättre ordning hemma och får en ett inse att det faktiskt är ganska befriande efteråt. Särskilt sånt som kanske inte syns på ytan, men som ändå ligger där och samlar onödigt damm.

Hm…kanske skulle göra något åt den där oanvända crashpaden som legat under sängen i ca 1 1/2 år och samlat damm. Jag vann den på min sista tävling innan det blev bebis - NM i Helsingfors hösten 2007. Och sedan dess har den legat under sängen och irriterat mig varje gång jag dammsuger.

Mr S har sagt i flera månader att jag borde sprida ordet bland klättrande vänner att den var till salu, men det hände liksom inte. Så slog mig till slut tanken att för första gången lägga upp en annons på Blocket. Lagom skeptisk, men jag kunde ju alltid testa. Och så vips var den såld! Så lätt - och så skönt! Äntligen rensat i röran under sängen.

1-0 till blocket.

Nedräkningen har börjat. Stockholmsveckan i Font närmar sig. Ska bli så sjuuuukt nice! Sweet.

La Clé, this slopie little egg shaped boulder in Bas Cuvier - a real cutie! I’ve given it a few tries on all my trips to Font without success. But this time I actually managed to hold on and squeeze myself up those slopers. Was I in better shape? A better climber? Or was it simply just better friction…? On top I felt like a real Master of the Font Slopers. But then, I saw the video… did I really crimp those holds?! Well, maybe I’m just not the slopie kind.

La Clé/ Fontainebleau from Anja Hodann on Vimeo.

I’ve started to upload some videos from the trip (see link below).

I begin with Carnage in Font. This day we ran in to some Swedish friends and I was inspired to try this Font classic with them. This time it was done quite easily. Felt good, since I’d tried it a few years earlier without success. The trick is to know what to do when you can’t reach the footholds. You campus!

A Font classic: Carnage 7b+ from Anja Hodann on Vimeo.

Nov 29th

It’s been really inspiring to meet several girls in the woods who climb hard. More of that! It has pushed my limits further and I’ve tried harder problems. Don’t know whether if it is mother power or a new mental strength, but it has made me climb another hard problem, Teamwork.

Wanted to climb this one since we first got here, but it wasn’t until the last week that I actually tried it. Did all the moves quite quickly, even though it took me a while to figure out how to do the rather high top out. When I eventually found the right way it wasn’t too bad. So, now I thought I had it.  But when I was about to send, I just wouldn’t do it. I could do all the moves, just not put it all together. Why was that? Lack of perfection? Lack of skin for those small crimps? Lack of mental strength? I was really close, but then… a few days of rainy weather and I was afraid I wouldn’t get another chance. Until our last day. Blue sky, cold and crisp. I told myself:

- Anja, your last chance! You can do it and you will regret if you don’t…

And first try – it was done! Total happiness and satisfaction. Now I was ready to leave Ticino for this time.

Nov 12^th

Had another go on Le pilier, but after falling again on the top move I decided to leave it for a few days. But today I went back. I met this local girl who I’d run in to a few days earlier. She had just done Les doigts verts so I felt the sending spirit in her happiness. I decided it was time for a go.

I sit down on the pad, place my feet and start pulling. Get the first crimp good and keep moving. Pass the first crux and it feels solid. I know exactly where to place my feet, how to adjust my balance. I get a perfect heel/toe squeeze so I can do the reachy move up to the second last crimp. And then, the most delicate move (for me)… again knowing exactly where to place my feet, I go for the hold, take it, feet still on, replacing them, and then a final move up to the top jug. And then it’s over. All moves perfectly executed.

Suddenly, it all felt so easy. Some sends can be desperate but successful – you make it, but it feels hard. But when everything works, it can feel so easy. That’s how I should climb. Always.