Anja Hodann Rotating Header Image

Indestructible, 95.2 i Font

Indestructible 7A+, Fontainebleau from Anja Hodann on Vimeo.

En lowball i 95.2.

Frukost, lunch… och kanske middag?

Nu har det blivit Focksta tre helger på raken. Är förundrad över hur mycket sten det finns där och frågar mig varför jag knappt klättrat där tidigare? Fantastisk att ”hitta” för mig nya ställen som ändå ligger hyfsat nära Stockholm även om det är en bit bort.

Skrattade lite åt Jennys inlägg idag, så för att spinna vidare på temat så åt jag alltså följande problem till frukost förra helgen: En flash av Parasit följt av Moonscape och Füültjack. Igår var det dags för lunch: Valley girl och Prins Valiant. Men jag har middagen kvar: Alliansen. Provsmakade lite på den igår och blev riktigt hungrig! Lyckades göra alla move sånär som på ett, som inte känns helt omöjligt. Så det blir helt klart fler Fockstabesök. Mums!

Ps. Filmen bjuder på lite underhållning när Katrin a.k.a Senderella gör Prins Valiant för några år sedan.

Video: Retour aux Sources

Retour aux sources 7A, Fontainebleau from Anja Hodann on Vimeo.

En förmiddag i 95.2: Jenny startade ständartåget på Retour aux Sources. Team ascent med tre olika betor. Ytterligare ett sjtärnproblem jag provade för första gången. Fint!

Specialized – en bra start på Stockholmslistan

Redan i Fontan började jag fundera på vilka problem jag ville göra i Stockholm när jag kom hem. Har tidigare haft svårt att motivera mig till utomhusboulderingen i Stockholm de senaste åren, eftersom jag tyckt att det varit begränsat med problem. Men sedan i höstas stämmer inte det utan min wishlist blir bara längre och längre.

Så här ser listan ut för Stockholm med omnejd:

Supercool 7C, Brudberget

Uno X 7C+, Koblocket i Ågesta

Verve 8A, Skevik

Borderline assis 8A, Åkers

Ötzi 7C+, Åkers

Da Bronx 7C, Bloc X

Armstrong 7C+, Nockeby 2

Volt 7B+, Jumkil

Untermensch! 7B+, Focksta

Lapsilainen 7C, Nacka kvarn

Fler rekommendationer mottages gärna!

Igår kväll körde M och jag en kvällssession. Började på Lapsilainen 7C, en riktig nemesis. Fastnar på precis samma sätt som förr vid kruxet, där jag är precis för kort för den vanliga tåkroksbetan. Men det finns ju alltid andra sätt. Kanske lite hårdare, men inte omöjligt. (M gör ett bra press på bilden.)

Därefter begav vi oss till Bergparksblocket för att testa på Specialized, 7C.  Den kalla kvällsluften gjorde tårna iskalla och avdomnade, men å andra sidan – magiskt stick på stenen! Som alltid, klurigt att lätta i starten. Sen till en minikrimp. Därefter ett avigt move till en sloper. Ahh, vad jag fick den dåligt! Når inte riktigt att ta den där den är som bäst. M såg hur jag verkligen fick kämpa för att hålla kvar i greppet. Men det satt. Och till min förvåning kom jag upp! Tack, superstick!  

Video: Chaman 7C

Chaman 7C, Fontainebleau from Anja Hodann on Vimeo.

Inför resan till Fontan hade jag inte riktigt tid att spana in vilka problem jag ville göra. Fokus låg mest på jobb och annat. Och för första gången inför en lång klätterresa kändes det lite tråkigt att lämna roliga projekt på jobbet. Hm, är det en ny form av lyxproblem?Men förstås, när man väl kommer in i den där klätterbubblan som uppstår på en resa när man bara får klättra, tänka klättring, prata klättring,  så är det alldeles, alldeles underbart. Det enda man vill göra. För alltid.

Som sagt, jag hade ingen egen önskelista inför resan, så jag hakade mest på Jenny och hennes lista. Men som tur var hade hon gjort en lista till mig också med lite hårdare problem. Chaman 7C var ett av problemen på listan. Tack Jenny!

Världens vackraste vårtecken!

 

Se, vilken liten skönhet! Finns det vackrare vårtecken än detta?

Gårdagens heldag i Focksta var fantastisk. Sol som värmer, barn som leker, en skog full av gott sällskap – och fingrar som får ta i på halvrivig granit. Riktigt motiverad till vårens utomhussässong!

Long time no blog…

Tre veckor i Fontainebleau har passerat. Huset skulle ha internet, men det visade sig att det gällde bara två kvadratmeter på innergården. Det hindrade inte Jenny Strong-lady från att rapportera flitigt från resan. Själv har jag dock väntat tills nu. Så här kommer en kort rapport till att börja med.

Väder: Regn dagen vi kom, regn dagen vi åkte, sol däremellan. Magiskt!

Temperatur: Något varmt, men ändå skönt. Fransk vår!

Bäst klättring: Kl 7.30-11 eller kl 16-19

Sandstenen: Lika fin som vanligt. Kom hyfsat snabbt in i Fontan-klättringen, men det är alltid en startsträcka till att komma in i utomhusklättringen efter några vintermånader på plast.

Resans finaste problem: La Baleine, 7a+, i Petit Bois. (JK gör ett press på bilden). Ett problem jag spanat in på tidigare resor och alltid velat klättra. Samtidigt har jag inte haft någon brådska att prova det. Har på sätt och vis känts bra att ha detta stjärnproblem kvar till kommande Font-resor. Men på denna resa blev det av. En av de sista klätterdagarna, i slutet av dagen, barnen trötta och mutade med spel på varsin mobiltelefon… jag var helt enkelt tvungen att göra problemet på max några försök.  Och? Ja, problemet är helt klart värt sin guldstjärna!

Nockeby by night

20130912-182609.jpg

En höst med granit

Höst i luften! En ny säsong är i antågande. Som ni märkt har det varit sommaruppehåll på bloggen. Alltid omotiverad till att klättra på sommaren. För varmt ute, för tråkigt inne.

Tänker tillbaka på året som gått. Förra sommaren tillbringade jag varenda dag åt mina bollövningar för att träna bålmuskulaturen efter att ha fött vårt andra barn. Närmare bestämt tror jag att jag ägnade mer än ett halvår till att dagligen göra dessa övningar. Hur orkade jag? Jo, främst var det nog rädslan av att jag aldrig skulle bli av med de där fogkänningarna. Men sjukgymnasten menade att bara jag gjorde dessa övningar så skulle allt bli bra.

Ett år senare har jag genomfört ett gäng världscupstävlingar och bouldrat 8a utomhus. Det var något jag i min vildaste fantasi aldrig kunnat drömma om för ett år sedan. Senaste halvåret har minst sagt varit intensivt med mycket träning och resande.  Men nu är M inskolad på dagis, både S och jag jobbar för fullt och den där träningsbubblan jag levde i i våras när S var pappaledig och skötte all markservice är över. Och jag kan nog säga att jag har fått min dos av tävling för ett tag.

Men, jag är riktigt taggad för att komma igång med utomhusklättringen. Nu mer än någonsin när det börjar bli höst i luften. I söndags kväll tog jag en tur ut till hemmablocken på Djurgården. Fantastiskt med lite egentid och granit under fingrarna. Än så länge är kvällarna lite ljusa, men det går snabbt när det väl blir mörkt. Tur att blocken ligger precis vid elljusspåret, annars hade det blivit svårt att hitta hem.

Känns som att det här kommer att bli en bra höst.

Efter 35 år så gick det!

Har knappt klättrat de senaste två veckorna eftersom S är i Sydafrika och upptäcker Rocklands. Istället så roar jag mig med att prova på diverse gymnastiska övningar när Olga ändå håller på att hjula och stå på händer och allt vad det är. Så tänkte jag att jag skulle prova mig på en brytning upp till handstående. Något jag aldrig lyckats med, inte ens när jag höll på med truppgymnastiken. Så jag provar, men nej, det var lika tungt som jag mindes det. Men så kom jag på en sak. Jag ska testa mina nya kompisar, de där inre mag- och bålmusklerna som jag lärt känna efter alla bollövningar. Så jag aktiverar magen och bålen, så som sjukgymnasten så fint lärt mig, och så… Ja, tusan, det gick! Min livs första brytning upp i handstående. Tog bara 35 år att komma på hur jag skulle göra!

Alltså, det är något magiskt med den där bålstyrkan! Först muscle up, och sen detta. Kul att jag kan glädja mig åt någon i alla fall nu när klättringen är lite på lågvarv. Provade förresten en muscle up på Klättercentret häromdagen. Och det funkade även på den tjockare stången. Men jag behöver fortfarande lite sving för att klara det…