Anja Hodann

A blog about climbing

Meny Stäng

It’s all about the flash!

Tävlingsväggen i Slovenien.

It’s all about the flash! Så skulle jag kunna sammanfatta de två senaste tävlingarna i Log Dragomer och Innsbruck. Hade jag flashat problemen jag gjorde (istället för de två försök jag haft), så hade jag varit vidare i semi på båda tävlingarna. Att flashen är viktig är i och för sig ingen ny insikt – det är snarare ett mantra inom tävlingsbouldring: ”Första försöket är det viktigaste, ge allt du har för att flasha problemet!”

Innsbruck: Problem nr 1 – teknikaliteter…

Under tävlingen igår, så var ändå vädergudarna med oss och det sprack upp på eftermiddagen. Tyvärr blev det bara fyra problem eftersom de inte vågade chansa på att ha med väggarna som inte hade regnsskydd. Det var ganska hårda problem i min startgrupp och det räckte som sagt med en flash för att gå vidare till semi. När vi sitter i isoleringen utbrister en mycket erfaren klättrare när hon kommer ut från ett problem: What are these shity problems! It is soo hard and physical – in a qualification! Jag vet, det här är information man inte får dela med sig av i isoleringen, hon måste verkligen ha varit upprörd med tanke på denna starka reaktion.

Problem nr 2 – power!

Jag lyckades i alla fall ta tre bonusar, vilket var mer än flera av dem som placerade sig före mig. Det hängde som sagt på det där första försöket på första problemet. (Kommer inte gå in på hur tävlingsreglerna funkar här, ni som vet – ni vet, om någon annan är nyfiken så säg till!).

Problem nr 3  - leg breaker…

Här kom jag inte långt, men kanske lika bra? I detta fall från toppen bröt Sabine Bacher benet. Ah, jag lider med henne!

På sista problemet fick jag dock vara med om en ny upplevelse. Att tiden går ut när jag är på väggen. Suck. Problemet var en väldigt avig dyno (hörde av kommentatorerna på replayen att ledbyggarna medvetet byggd den så att den ska se ”lättläst” ut, men att den är lurigare än den ser ut. Jag ser att det är 30 sekunder kvar på tiden och tänker nästan ge upp. Äh, jag gör ett försök till. Och så sitter dynon! Kruxet är avklarat. Jag tar zongreppet och sen är det bara ett grepp kvar innan toppen… Tiden är ute. Så kan det gå!

Problem nr 4 – dynoteknik!

Åhej!

Åhå!

Nähä!

Joho!

Och tusen tack till min fantastiska hejarklack! Ett svenskigäng som varit på långresa och avslutar med en helg i Innsbruck. Jag hörde er hela tiden och det hjälper så otroligt mycket. Tack!

Snart ska jag gå och heja på Therese som på håret lyckades ta sig till semi. Norwegian power! Senare flyger jag hem till familjen som jag inte sett på alldeles för länge känns det som. Längtar.

 

© 2016 Anja Hodann. Alla rättigheter reserverade.

Tema av Anders Norén.