Anja Hodann

A blog about climbing

Meny Stäng

Sida 3 av 19

Ljubljana street art

In action…

Just next to our hotel.

How sweet!

And this is where we stayed!

 

Polish power!

Var är jag nu?

Nytt land, ny tävling.

I morgon är det dags igen. Herrarnas kval startar kl 10, damernas kl 16. Jag går ut som nr 15 i min startgrupp så jag kommer att klättra ca 17.15. Och som vanligt, det går att följa live på www.ifsc-climbing.org.

Nu ska jag snart sova i ett rum i den här korridoren.

I feel Slovenia – sleep well!

 

Rapport från Kitzbühel

”Lite stolpe ut känsla”, så beskrev 8a min insats i andra världscupen. Ja, kan inte mer än att hålla med. Kände mig stark och lätt i kroppen och klättringen flöt på.

Problem #1:

En slabb. Fick bonus på första försöket. Gjorde totalt tre försök men det blev ingen topp. För mycket anspänning på problem nr 1? Fick möjligheten att prova problemet igen efter att tävlingen var över och då gjorde jag den på ”första” försöket…

Problem #2: 

Tog mig två försök innan jag kom på att jag skulle använda en tåkrok för att hålla in kroppen i ett move. På tredje försöket kommer jag förbi ”kruxet” och närmar mig toppen. Tar tag i kanten på väggen och får den där nervösa känslan att nu är jag nära (läs ”urtoppningssyndromet”). Men då tänker jag: ”Anja, ha is i magen!” (Ah, något lärde jag mig i alla fall från Millau!)

Jag suger i greppen, gör ett fotbyte och ska ta slutgreppet, en pocket.  Nu gäller det att pricka rätt. Is i magen. Jag tänker: ”Lugn nu!”, så sitter toppen. Skönt!

Problem #3:

En dyno. Sätter den på andra och kommer lätt upp till toppen. Känner att jag har flytet i tävlingen nu.

Problem #4:

Kommer upp till näst sista greppet på första försöket och ska göra ett litet avigt move/avlåsning till slutgreppet. Tvekar lite, missar. Nästa försök, satsar lite mer dynamiskt. Inte rätt. Sista försöket, tillbaka igen men får det inte att sitta. Det är alltid lika snopet att på varje försök känna toppen av toppgreppet men inte hålla kvar.

Även detta problem provade jag efter tävlingen och då satt den också på ”första” försöket. Det är intressant hur mycket mer avslappnat jag klättrar när det inte är tävling. Detta är något jag måste träna på. Att inte ta i för mycket när det inte behövs. Slappna av för att få ut max i klättringen när det behövs.

Problem #5:

Lite avig start upp till bonus. Känner hur greppen blir lite hala och ser till att borsta dem ordentligt mellan försöken. Kommer dynamiskt upp till bonus på tredje försöket. Bonusgreppet är bra men jag blev lite ivrig. Istället för att samla mig, matcha in på bonus och sen ta det lite lugnt upp till nästa grep (en sorts räfflad ”krimpsloper”), så går jag för dynamiskt direkt upp till greppet och missar ”rätt räffla” och faller. Neeej. Sen kom jag inte upp till bonusen igen. Men, det känns inte som att det problemet var omöjligt det heller.

Lärdomar: Slappna av mer i klättringen. Tänka på hur ledbyggaren har tänkt (hitta tåkroken på problem nr 2 och på nr 3 fundera på hur de tänkt sig sista movet).

Sammanfattningsvis: Jag ska inte tänka på resultatet. Jag vet att jag hade kunnat göra fyra problem, troligen även fem (därav stolpe ut känslan), och då hade jag varit i semi. Huvudsaken är att klättringen kändes bra. Hade jag känt att det varit omöjliga problem hade jag kanske tvivlat, men nu ser jag det fortfarande som en bit på vägen till att komma tillbaka till tävlingsscenen igen. Visst hade jag verkligen velat klättra semi, men nu får jag titta på och låta mig inspireras. Och heja på min roomie Therese som såg riktigt stark ut i kvalet! Och sen ska jag hem och ladda inför kommande två tävlingar i maj. Slovenien om två veckor, Innsbruck om tre. Gasen i botten!

 

Från en tävling till en annan

Så befinner jag mig nu i Kitzbühel redo för ännu en världscupstävling. På Münchens flygplats slogs jag av tanken att jag landat, lyft eller bytt plan där måånga gånger. Alltid i tävlingssammanhang.

Idag blev det inte hyrbil utan tåg vidare in i Tyrolen. Lyckades få till fyra byten på 3 timmar. Tuff tuff tuff.

Väl framme mötes jag av våren. Sol och värme!

Befinner mig nu på hotellrummet som jag delar med Therese och Tina från Norge. Och trots att jag har haft några tuffa och tvivlande dagar senaste veckan så känner jag mig peppad! Nu ska jag bara slappna av och ha roligt.

Det blir två startgrupper. Therese och jag startar i samma och hon konstaterade direkt att det ser ut att vara den tuffare av de två. Jo, vi får väl se. Psykologiskt är det alltid jobbigare att behöva vara topp 10 för att komma till semi och inte topp 20 som när det är en startgrupp. Men jag är laddad. Ska blir kul det här!!

Kvalet går att se live här. Damerna startar kl 16 och jag har startnummer 16 vilket borde bli någon gång innan 17.30.

Startgrupp 1:

Och startgrupp 2:

Vad jag håller på…

Har inte blivit mycket bloggande senaste två veckorna. Börjar superkrafterna att sina? Det är mycket att göra på jobbet, så vill jag ju hinna umgås lite (eller mycket!) med familjen, och så ska det tränas däremellan. Senaste veckorna har det känts som att det inte blivit bra någonstans. Ligger lite efter i jobbet, lite efter i träningen och lite efter där hemma. Har varit ganska trött helt enkelt, men inte hunnit bara ta det lugnt. Stressa hem från jobbet för att hinna äta middag med familjen (kommer alltid lite sent), leker och pysslar och läser godnattsaga, tar mig iväg till träningen när ett av barnen hunnit somna för att köra ett kvällspass. Men det är inte riktigt så att man är på tipptopp när man kommer till träningshallen kl halv nio efter att varit igång i full rulle sedan halv  sju på morgonen. När jag var med på Tierra Boulder Battle förra helgen (eller var det förrförra?), så inser jag hur mycket jag håller på med i jämförelse med de andra tjejerna som bara klättrar…

På tal om TBB så hade jag ju tänkt ge en liten rapport tidigare, men som sagt… Här kommer en kortis: Vi byggde var sitt problem på torsdagen och hade fyra timmar på oss. Att det kan ta fyra timmar att bygga ett problem? Jo, så kan det vara. Därefter fick vi två timmar på oss att prova alla problem. Efter fyra timmars byggande i en klätterhall kände jag mig lite som en spagetti i kroppen och jag blev lite oroliga att jag inte skulle komma någon vart på tävlingen. Men som tur var kändes det mycket bättre på tävlingen. Man får den där extra tävlingsboosten. Men det var hårda problem. På några kom jag längre än jag trott, på andra fastnade jag vid kruxen tidigt på problemen. Lite tidigare än jag hoppats på. S sa i något ögonblick inför tävlingen att om jag kommer sist så blir det min tur att städa badrummet. Japp, det blev till att åka hem och skrubba toan! Sammanfattningsvis – mycket krimpar och mycket långa moves. Men det var en kul  tävling att vara med i och jag hoppas att det blev en underhållande show. Här kan ni se replay av tävlingen.

Och nu är det alltså dags för nästa världscup. Vet ni vad, jag tar det i nästa inlägg.

Girlpower på Tierra Boulder Battle

I kväll blir det girlpower på K2 på Tierra Boulder Battle!

Alex Puccio, USA

Mélissa Le Nevé, FRA

Mina Leslie Wujastyk, UK

Matilda Söderlund, SWE

Therese Johansen, NOR

och så småbarnsmorsan…

Insåg att jag är 10 år äldre än den äldsta av de övriga. Och just det, 15 år äldre än Matilda. De här tjejerna är som sagt bland de absolut bästa i världen. Jag antog utmaningen på förfrågan om att vara med på hemmplan, men det kommer att bli både hårt och svårt. Jag ska verkligen göra allt för att bjuda på en bra show!

Kom gärna och kolla, eller följ det live.

Vi har alla byggt var sitt problem. Här är greppen som jag använde. Mitt problem blir en mix av dynamiskt, brytig avlåsning och ett lite tekniskt slut. Lite gott och blandat helt enkelt. I övrigt blir det mycket krimpigt och reachiga moves…

Ps. Översta bilden är en liten sneak peek inför behind the scenes videon.  More to come!

Rapport från Millau

Ja, så var första tävlingen genomförd. Såhär kändes det:

Isolering: Fick det där bra nervösa pirret i magen. Kroppen gör sig prestationsberedd. Det släppte dock innan jag gick ut på första problemen. Släppte det för mycket? Nej, jag tror inte det. Det var skönt att inte vara för nervös, det kan göra klättringen lite för skakig i början.

Problem 1: Påminde mig om ett av träningtävlingsproblemen som Steklund byggt i Uppsala. Tack! Kliva/mantla upp på en volym för att sträcka sig upp till slutgreppet. Första försöket gick jag för dynamisk och det visade sig att slutgreppet var ganska dåligt. Andra försöket smög jag mer upp i balans och det gällde att ha kvar balansen i slutmatchen. Den satt.  Grad enl. ledbyggaren: 6c+/7a

Problem 1: Smyg och balansera!

Problem 2: Upp till en dålig sloper för att sedan pressa ut till vänster i ett axligt move. Fick inte till det. Lite skönt att se att många av de riktigt starka också haft problem med detta move. Det var helt enkelt ett hårt move. Grad enl ledbyggaren: 7a+

Problem 3: Kruxet liknade problem nr 2 men åt höger istället för vänster. Känns ändå som att jag skulle kunnat ha fått till detta. Kanske bara skulle ha varit lite mer bestämd och tagit i så att det svartnar. Men ofta tar man i mer på tävling än man tror. Har i alla fall identifierat ett move som visat sig vara en svaghet – åt både höger och vänster. Nu har jag något att öva på hemma! Grad enl. ledbyggaren: 7b/+

Problem 3: Avigt, axligt – ta i så att det svartnar!

Problem 4: Nja, om jag på nr 2 och nr 3 fastnade vid kruxen så är jag lite besviken på mig själv på detta problem. Borde ha tagit zon. Man skulle gå dynamisk upp till en dålig krimp på en box men jag lyckades inte hålla kvar. När jag såg andra göra det efteråt insåg jag att jag nog klev upp för högt innan jag hoppade till. Hade jag hoppat från det lägre steget hade jag inte fått med mig lika mycket kropp i pendeln och troligen kunnat hänga kvar. Tanken slog mig när jag stod där, men varför provade jag då inte? Blev jag för stressad över att inte komma någon vart? Grad enl. ledbyggaren: 7b

Problem nr 5: Ett nytt problem är en ny möjlig topp. Även om det gått dåligt på tidigare problem ska man inte låta sig nedslås och ge upp med tanken att ”det ändå är kört”. Tvärtom! Det kan vara så att det faktiskt är hårt för alla (även om man inte vet om detta under tävling), så se nästa problem med nya ögon och ge allt! Ibland lättare sagt än gjort.  Sista problemet en sorts boxig travers. Kommer upp till sista movet och ser slutgreppet. Känner till greppserien, men kunde från backen inte se om det var sorten med en jug eller en av det känsligare slagen. Tyvärr chansade jag på det senare slaget och försökte gå halvkontrollerat upp till slutgreppet. Hade jag gett allt och hoppat hade det kanske gått. Men icke. På det här försöket fick jag tillbaka en gammal känsla från några av mina första tävlingar 2004 och 2005 – urtoppningssyndromet. Man blir nervös av att man är så nära och tänker: Nu måste jag göra det!! Men istället för att ha is i magen och samla sig inför det avgörande movet så blir man stressad och håller helt enkelt inte ihop det. Hade jag gjort detta problem på första eller andra försöket hade jag gått till semi. Men så blev det inte. Grad enl. ledbyggaren: 6c+

Problem 5: Urtoppningssyndromet?

Så här ”nära” var jag från semi…

Sammanfattning: Det var ett ganska hårt kval. Man säger att marginalerna ofta är små, men de som alltid är i toppen är också allitid i toppen. De har en otroligt stor kapacitet. Inspirerande! Otippat nog var det varken någon dyno,  slabb eller riktigt överhängande vägg. Alla väggar var i stort sett i samma svagt överhängande vinkel, vilket jag tycker var lite synd. Det är alltid kul med variation.

Lärdom: Smyg när jag ska smyga. Ta i så att det svartnar när jag ska ta i (!). Bli inte stressad av att det är hårt – ha is i magen. Hm.

Och nu då: Skönt att första tävlingen är avklarad även om jag inte är särskilt nöjd med resultatet. Nu har fått lite koll på nivån och känner mig ännu mer motiverad! Tror att delar av styrkan finns där, men jag måste få i mig mer klättring i kroppen. Mer tajming och smidighet, och lära mig att hålla ihop det hela även i aviga situationer. Mer känsla helt enkelt.

Slutligen: Placerade mig som nr 28. 8 platser från semi. Kommer dock inte att hänga upp mig alltför mycket på placeringen på denna tävling utan ser som om en premiär på tävlingsarenan igen. Fick följande råd från en schweizisk tränare som jag tränade med härom veckan: ”De första två tävlingarna får du inte hänga upp dig på placeringen (med betoning på två och inte bara en). Även med erfarenhet så tar det ett tag att komma in i matchen igen. Du ska bekanta dig med alla tidigare tävlingskollegor, känna in stämning, nerver osv. Och detta gäller inte bara första tävlingen, utan även den andra.” Och så nämnde han exempel på flera tävlare i världsklass som missat semi i initiala tävlingar för att senare placera sig i finalnivå. Jag tänker positivt och tar detta med mig!

Nu ska jag gå och titta på semifinalen och svettas om fingrarna!

 

Startlistan

Låång resdag. Nu laddas det inför i morgon. Första gången jag är på en tävling med fler startande damer än herrar (46 resp 45). Kul! Daniela går ut som nr 28 och jag som nr 36. I morgon blir det roligt. God natt!

Live sändning

Lilla julafton lagom till avresa

Så var det dags att packa väskan. Minns att jag brukade ha riktig rutin på att packa den där tävlingsväskan, men nu fick jag tänka till lite. Skor, krita, tävlingslinne och pass är det viktigaste. Resten går alltid att ordna på ett eller annat vis.

Just som väskan var färdigpackad så kom det ett stort paket med posten. Julafton! Kläder som jag beställt någon gång i höstas anlände precis lagom (läs i sista sekund) inför avresa. Alltid lika kul att prova och känna på nya grejer. Japp, det var bara att packa om väskan. Men tur var kanske det. Inser att jag hade packat samma byxor som jag tävlade i 2010 senast. Och säkert en och annan gång 2007 också. Ombyte förnöjer.

Klockan är satt på 04:40. Planet går kl 06.30. Jag är laddad och peppad. Tyvärr har senaste veckan mest bestått av mental träning då jag lyckats dra på mig en förkylning. Det verkar i alla fall gå åt rätt håll. På fredag kommer den att vara som bortblåst!

IFSC webbsida kommer man att kunna följa kvalet live på fredag. Damerna startar kl 9 – vet ännu inte vilken tid jag startar. Men jag vet att det kommer att bli tufft – 46 damer anmälda!

 

 

© 2016 Anja Hodann. Alla rättigheter reserverade.

Tema av Anders Norén.