Istället för att flyga hem från Slovenien och ”mellanlanda” i Stockholm i en och en halv dag tog jag tåget med Therese direkt till Innsbruck.

Har mest suttit på hotellet och jobbat och faktiskt insett att Skype-möten funkar rätt så bra! Internet, dator och telefon – då är det bara att tuta och köra!

Har hunnit med två träningspass på Tivoli. Första dagen så vilade Therese och erbjöd sig att bli min privata coach för kvällen – blev riktigt roliga problem! Andra dagen träffade vi flera av de andra tävlande som också var och tränade. Vid första anblick kan man förvåna sig vid att det är så många bouldrare i världsklass som tränar på det pyttelilla bouldergymet Tivoli. Otroligt litet och trångt, låga väggar och smutsiga grepp. Men jag börjar förstå att det finns en poäng med att ha smockfullt med grepp på väggarna även om de inte byts så ofta (det ger oändliga möjligheter till att göra egna problem av alla dess slag, precis på sin egen gräns) och dessutom att greppen inte alltid måste vara nytvättade (dålig friktion = du måste verkligen nypa mer!). Det kanske är det som är hemligheten. Bra träning med andra ord. I Stockholm är vi bortskämda med ständigt nya problem och nytvättade grepp. Men motsatsen är faktiskt inte heller helt fel – det tvingar en till att både nypa hårdare och bli mer kreativ!

I morgon blir det lite mer jobb. Men när det väl är dags för tekniska mötet i morgon kväll, så loggar jag ut för helgen. På fredag smäller det igen. Då är det dags för nästa tävling.