Anja Hodann

A blog about climbing

Meny Stäng

Etikett: Stockholm (sida 1 av 2)

Specialized – en bra start på Stockholmslistan

Redan i Fontan började jag fundera på vilka problem jag ville göra i Stockholm när jag kom hem. Har tidigare haft svårt att motivera mig till utomhusboulderingen i Stockholm de senaste åren, eftersom jag tyckt att det varit begränsat med problem. Men sedan i höstas stämmer inte det utan min wishlist blir bara längre och längre.

Så här ser listan ut för Stockholm med omnejd:

  • Supercool 7C, Brudberget
  • Uno X 7C+, Koblocket i Ågesta
  • Verve 8A, Skevik
  • Borderline assis 8A, Åkers
  • Ötzi 7C+, Åkers
  • Da Bronx 7C, Bloc X
  • Armstrong 7C+, Nockeby 2
  • Volt 7B+, Jumkil
  • Untermensch! 7B+, Focksta
  • Lapsilainen 7C, Nacka kvarn

Fler rekommendationer mottages gärna!

Igår kväll körde M och jag en kvällssession. Började på Lapsilainen 7C, en riktig nemesis. Fastnar på precis samma sätt som förr vid kruxet, där jag är precis för kort för den vanliga tåkroksbetan. Men det finns ju alltid andra sätt. Kanske lite hårdare, men inte omöjligt. (M gör ett bra press på bilden.)

Därefter begav vi oss till Bergparksblocket för att testa på Specialized, 7C.  Den kalla kvällsluften gjorde tårna iskalla och avdomnade, men å andra sidan – magiskt stick på stenen! Som alltid, klurigt att lätta i starten. Sen till en minikrimp. Därefter ett avigt move till en sloper. Ahh, vad jag fick den dåligt! Når inte riktigt att ta den där den är som bäst. M såg hur jag verkligen fick kämpa för att hålla kvar i greppet. Men det satt. Och till min förvåning kom jag upp! Tack, superstick!  

Packning och en resa till månen

20121017-220001.jpg

Tre dagar till avresa. Det betyder att det är dags att packa. S tar nämligen bilen söderut redan i morgon och närmar sig Charles de Gaulle lagom till att resten av familjen landar med planet på lördag. Efter några kortare bilturer i Sverige insåg vi att det blir bäst för alla att slippa bila ner med barnen.

Fördelen med klätterresor är att man bara behöver packa just klätterkläder. Jag kan i stort sett hoppa över alla ”civila” kläder. Man går liksom in i den där klätterbubblan som handlar om att klättra, äta, sova, klättra ännu mer, prata klättring, tänka klättring och bara njuta av nuet! Och hoppas att det inte regnar för mycket. Men då kan man ju alltid äta ost och dricka vin. Och prata klättring. Så härligt nördigt!

När packningen var avklarad fanns det ändå lite tid att dra ut. Mötte upp Danne Andersson i Nockeby 2 och körde på Moonlander. Sist jag kände på den var för ett och ett halvt år sedan. Idag kändes det mycket bättre! Lyckades inte göra den, men hittade en egen beta som borde funka. Får se om jag hinner ut igen innan resan, annars får det bli ett vinterpress när jag kommer hem igen!

20121017-220059.jpg

Video: Mirage the Movie

Här kommer som utlovat ett litet filmklipp från Mirage i Mörby – rikigt cool klättring! Hade ett stort blåmärke på låret i flera dagar efter det brutala knälåset. När jag först såg problemet i måndags så tänkte jag för mig själv att det här kommer jag nog aldrig göra. Lite för hög och läskig urtoppning och lite för ojämn landning. Allt kändes till en början hårt och avigt. Men efter ett tag som kom jag in i klättringen och började få in moven. Då var det dock dags att åka och hämta på dagis. Det är den nya tidsbegränsningen – litet barn som gnäller/skriker/måste passas från farliga saker, eller större barn som ska hämtas i tid. Men i onsdags var vi tillbaka. Det var sjukt kallt och blåsigt (som ni hör). Och tiden var återigen begränsad eftersom jag skulle hämta O för att gå till BVC innan planet till Berlin skulle lyfta. Men problemet satt! Och ja, jag är glad att jag kände in slutet innan. Annars hade jag nog chickat där uppe. Och tack lille M för att du sov hela tiden. Annars hade det inte blivit någon send!

Mirage/Mörby/Måndag

20121011-192602.jpg
Mirage i Mörby i måndags. En riktig uumpfh-bild. Igår satt den! Jaa, känns som att formen är på plats inför fontan ändå! Film och rapport kommer.

Låt inte blöta grepp förstöra dagen

Visst ser jag glad ut på bilden? Idag hade vi två val:

1) Bli sura och bittra över att typ allt i Orminge var blött eller åtminstone fuktigt

2) Strunta i att allt var blött eller fuktigt och klättra ändå

Vi valde det senare och tänkte att om det gick att klättra så kanske det åtminstone skulle göra oss lite starkare. Alltså, med ett leende på läpparna, så satte vi igång. Första utmaningen var att klättra Trevors odöpta 6c på flera olika sätt. Fick ihop tre olika varianter innan vi gick vidare.

Det är nu vi kommer till det riktigt blöta, White Trash. Det var åtta år och en dag sedan som jag gjorde det problemet och jag var lite nyfiken på hur det skulle kännas nu. Men som sagt, startkrimparna (bilden ovan) var dyngsura liksom slutgreppet. Allt däremellan var minst sagt fuktigt. Men det skulle ju inte hindra oss idag, eller? Först kände vi igenom sekvenserna på mitten och det kändes förvånansvärt bra. Minns att jag för åtta år sedan tyckte att detta var riktigt hårt – då var det ju också på min maxgräns. Men idag, trots fukten, så gick det ganska lätt. (Tror återigen att det är min coreträning som gett ett oväntat gott resultat!) När mittpartiet gått vägen så blev jag ju ändå nyfiken på att känna in moven från starten. Så jag kritade på greppen, småskrattade lite åt det komiska och smått desperata i situationen och tänkte att det här går väl aldrig. Men jodå, visst gick det att göra alla moven! Tyvärr föll jag på näst sista movet när jag skulle länka ihop den. Jag fick helt enkelt ge mig. Regnet föll och det var dags att packa in lillkillen i bilen för att hinna hämta storasyster på dagis. Men nästa gång sitter den. Förhoppningsvis under lite bättre förhållanden. Då tar jag revansch på min repeat!

 

Barnvagnsrally i Nyckelviken

20120924-205136.jpg

Dags att lära känna lite nya ställen i Stockholm. Först på tur stod Nyckelviken. Söta små block med trevliga problem av de enklare slaget i skön miljö. Bra att för en gångs skull få klättra ett flertal lättare problem och inte bara haka upp sig på ett och annat hårt move under en dag.

Nedan klättrar jag på Vandrarenblocket där de lite hårdare problemen går. Klättrade några av skämtproblem: Skämtet, Skämt å Sido och  No fucking joke.

20120924-205234.jpg

20120924-205256.jpg

Herr Martin nedan på Camistblocket får en stjärna. Söt och brant och trevlig.

20120924-205330.jpg

 

20120924-205358.jpg

Bouldering i betongen

Var i Råliskrokarna idag och passade på att kolla in bouldersvamparna som har stått där ett tag. Inte vidare inspirerande en halvgrå och regnig tisdag. Hade de varit placerade under tak/bro i anslutning till skateparken nedan hade det känts mycket roligare. Nu kändes de lite vilsna och ensamma i ett eget hörn av parken. Men vem vet, kanske regnet gjorde sitt också. Får göra ett nytt besök i solsken och se om jag får en annan uppfattning. 20120918-154404.jpgMitt i allt det gråa (jag gillar i och för sig betong!) sprack jag dock upp i ett leende. Den här fantastiska sko-installationen/konstverket/buset (?) är ju helt underbart! Mera sånt!20120918-154456.jpgOch apropå konsteverk. Har för mig att jag sett någon bild på en känd klättrare på väg upp för denna vita skulptur. Inga namn nämnda. En variant av buildering i betongen?20120918-154505.jpg

 

Höstpremiär i förorten

Så var höstsäsongen invigd. Kan det bli bättre än äkta förortsklättring? I love Larsboda. Ja, några av er kanske skrattar nu, men jag skämtar inte. Det är något visst med den där lilla bullväggen precis vid gångvägen i en av Stockholms södra förorter. Det är ofta här jag inleder höst- och vårsäsongen. Har blivit som en liten benchmarksten för att kolla formen. Och idag kändes det överraskande bra! Klättrade upp för Fridgen några gånger och även linjen till vänster om den utan problem. Tror minsann att coreträningen har gett resultat åt klättringen i stort!

Får känslan av att  jag klättrar lite mer tekniskt nu för att vara snällare mot bäcken och fogar. Tidigare har jag ju ofta frontat mig upp för många problem. Hoppat över tekniska finesser och bara musklat mig upp. Nu kommer jag ofta på mig själv med att vrida och vända och flagga mer med benen hit och dit. Vem vet, kanske fogbesvären tvingar fram lite mer teknisk klättring ur mig? Då har det i alla fall fört något gott med sig!

Det var länge sedan mina fingrar såg ut så här. Lite lagom rispiga från äkta granit. Vanligen är man ju rädd om huden på fingertopparna, men eftersom jag knappt bouldrat ute på ett och ett halvt år så var det en underbar känsla. Äntligen uteklättring igen! Åh, vilken bra dag det var.

Och just det ja, det var det lilla julafton också. Nu är nya trippelpaden invigd!

Supercool stockholmspärla

Fullt med folk vid Brudberget idag. Riktigt skönt att komma ut även om det inte blev någon klättring för mig. Men jag var ju ändå tvungen att känna lite på greppen på Supercool – denna stockholmspärla! Fick mig att leta reda på detta gamla klipp från 2007. Det är inte klokt vad åren går. Snart dags att ta revansch!

BlocX

So, I just had to go back to BlocX the next day. All by my self - carrying a mundo, MadRock triple pad, Franklin Satelite, a brush, my climbing backpack all at once… You can be sure of that I was already warmed up by the time I got there!

Doesn’t look very dark on the video, but it was just before it got too dark…

Compton Crips_BlocX from Anja Hodann on Vimeo.

© 2016 Anja Hodann. Alla rättigheter reserverade.

Tema av Anders Norén.